Lyckligt lottad!

Idag var jag o Sherdil ute på en morgontur i det fina vädret!

Han var fortsatt kanonfin!!!
Red en ganska lång runda, travade ner runt över rakbanan och ner till sanden.
Ganska många km i lungt joggingtempo. Red ner i sanden och tog fyra varv där med.
Skrittade genom skogen hela vägen hem, jättemysigt! <3
 
På vägen hem skrittar vi en bit i samhället...
Längst bort i en trägård står en liten tjej på kanske två bast.
Hon får fullständig panik när hon får syn på Sherdil.
 
- Mamma, mamma mamma mamma, en hääääääääst!!!!! En häst en häst en häst!!!
 
Så jäkla söt! Hon bara stod o studsade upp o ner sedan sprang hon raka vägen mot staketet.
 
Kom att tänka på mig själv lite där..
För en annan är det ju så givet, livet med hästar lixom.
Man tänker, pratar, andas o drömmer häst. En hel livsstil.
JAG är ganska lyckligt lottad som har sånna underbart fina hästar. Man glömmer det ibland.
 
Det finns många tjejjer som skulle göra vad som helst för en egen häst!
Det finns massvis med tjejjer som aldrig får sin önskan uppfylld.
 
Jag är uppvuxen i en icke hästintresserad familj. Men det stoppade inte mig!
Jag ägnade dom flesta lediga dagar i stallet. Först flera år på ridskola,
för att sedan hamna i ett privatstall. 
 
När vi var små flödade fantasin.
Cyklarna va hästar, guppen var hinder, även skuggorna från lyktstolparna.
Vi hade även några mjölkvagnar ombyggda till hästar som vi släpade runt på i halva samhället...
Tjat, var även väldigt effektivt... Till slut orkade väl inte mina föräldrar höra på mig längre.
 
När jag var 13 år fick jag min första egna ponny. Lyckan var total!
Det var väl kanske ingen SM ponny, men det var en ponny.
En läromästare som hade tävlat en del. Kazandra var världens finaste!
Vi hade våra duster, det kan man verkligen säga, men jag älskade henne ändå.
Vareviga dag spenderades nu i stallet, det var tufft med långa buss o tågresor för att ta sig dit,
men det var det värt utan tvekan! 
 
Att se denna lilla flicka idag fick mig att tänka efter...
Jag har det rätt bra, även om det är tufft ibland så skulle jag aldrig byta ut hästarna mot nåt!
Kunde verkligen känna igen mig själv, jag blev oxå helt tokig när man såg en häst,
blir man väl lite fortfarande iof ;)
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0