Lycka!

Lycka! Det är att få sitta på sin älskade häst
efter 13 månaders väntan.
Givetvis var han lika snäll som vanligt.
Skrittade snällt iväg och brydde sig inte om något,
men sen är han ju uppvuxen i dom här skogarna med.
Han vaknar nog till liv snart, det är jag övertygad om,
när Super Arnie hjärnan slår till då kan det bli åka av ;)





Idag följde Oscar med och körde en, vilket jag är tacksam över. Roligare för hästarna, och för mig.
Han fick köra Shagge och jag tog Philippe,
pigga o glada hästar.:)








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0