Himmlen har tagit ännu en ängel <3

Känns konstigt att skriva det här. Allt känns fortfarande så overkligt.

Igår sken solen. Allt var på topp.
Jag passade på att ta några kort på hästarna i hagen, det var längesen nu.
Efter det tog jag med Sherdil in för att göra han fin innan avresa, det ska flätas och lindas,
allt var packat. Tog lite kort på honom, Oscar tyckte jag var löjlig
 
- Du har ju mängder med kort på hästen!
Men tänk om nåt händer sa jag, han kanske bryter benet idag, då kommer jag ångra mig.
 
Väl i loppet hamnade vi först i andraspår. Var en pigg häst, hoppades att ngn skulle
gå ut så vi skulle få rygg, var ju 2640.
Efter 1600 meter åkte huvan av, han stannade lite så som vissa gör, men han har aldrig gjort det.
efter två varv kändes han trött och jag tänkte att det var ingen idé, för några pengar får vi aldrig
med oss hem nu. Kände  mig ochså besviken, han har ju känts fruktansvärt stark i träning hemma.
Vi joggade i mål, sprang om ngn på upploppet.
 
Efter mål i kurvan ville han sakta av, jag tänkte du har ju inte vunnit knäppis, skänklade på
lite o han travade vidare, tog av checken och kände att han haltade.
Det blev mer och mer, tänkte fan nåt han hänt med hans ben.
Jag tänkte precis att jag får stanna och hoppa av för det här går inte, innan jag vet ordet
av så faller han ihop..
 
Jag försöker rulla undan för att inte få honom över mig.
Direkt börjar han gnägga. Jag hör hans förtvivlande dödsskrik!
Jag tänker nu dör han.
Jag fattade det med gnäggningen. Men tänkte det här händer inte mig!

Sen kom nästa tanke, vart fan är alla?
Jag kände mig ensammast i världen, jag ser min bästa vän försvinna framför ögonen på mig.
Och jag kan inte göra något åt det.
Man känner sig så maktlös, jag bara slängde mig om halsen och tänker det här händer bara inte!
 
Efter en hel evighet kändes det som kommer det folk, bilar, amulanser, skynken,
jag ser min bästa vän vinschas upp i nacken på en transport.
Han är stor, transporten är liten och han får knappt plats.
Jag satt länge i transporten med förlåt (mantorps otroligt otrevliga och oprofficionella veterinär)
Ambulanspersonalen var trevliga och kunde sitt jobb, veterinärer måste ju ochså fått gå kurser 
i hur man bemöter djurägare i krissituationer tycker man.
Jag la min filt på honom. Han är klippt och jag ville inte att han skulle frysa.
Det var sjukt jobbigt att gå därifrån. Att lämna honom ensam.
Han kommer att skickas vidare för obduktion för att ta reda på vad som var fel.
Nåt invärtes förstår man ju, troligast kroppspulsådern eller hjärtat eller nåt liknande.
 
Chockade lastade vi in våra saker i en tom transport. Allt känns tomt. Det är tomt
utan honom. Han har funnits i vår familj i över fyra år. Den snällaste individ man kan tänka sig.
Alltid glad, alltid träningsvillig, alla kunde rida och köra honom.
Han var min läromästare i montén. Han lärde mig köra häst. Han har gett oss så mycket!
 
Vi hade en plan. Han skulle tävla sporadiskt när det passade, den dagen han blev för gammal
eller inte ville mer skulle han bli ridhäst. Han var en travhäst med otroligt hög ridbarhet.
Han skulle gå hemma hela livet, det fanns stor potencial att bli en bra ridhäst verkligen.
Men varför hände det honom? Han som var så förbaskat snäll?
Men vem har sagt att livet är rättvist...

Det sista jag ville var att han skulle avsluta sitt liv på Mantorps travbana.
Inför alla kameror allt folk... Varför inte i hagen hemma.
 
Jag är oerhört tacksam att han kämpade sig igenom loppet, att det inte hände efter ett varv,
då hade jag kanske inte skrivit det här nu..
Man får sig en tankeställare. Man ska vara rädd om det man har. Sina djur men framförallt
sin nära och kära, liv kan försvinna alldeles för fort.
 
Imorse vaknade jag och hoppades att det var en hemsk mardröm..Det var det tyvärr inte..
 
Det kändes hemskt att åka till stallet imorse och ge hans kompisar frukost.
Hans box var tom. Hans täcke låg där. Att packa upp hans huvudlag och allt.
Men livet måste fortsätta, dom andra hästarna måste ha mat och vatten, dom måste tränas.
 
Jag sitter här och bölar om vartannat, och lär göra ett tag framöver. Det kommer och går liksom.
Bilden i huvudet kommer tillbaka om vartannat, när han ligger där, när jag håller om honom.
Jag förstår fortfarande inte att det har hänt.
 
Detta blev en lång text. Men jag skulle kunna skriva många sidor om den här hästen.
Han var otroligt älskad! <3
 
Alla ni som hört av er, TACK! Jag är glad att jag har så många vänner som bryr sig.
Man behöver prata av sig en del, men samtidigt orkar jag inte bli påmind hela tiden.
 
Jag har väldigt mycket minnen med den här hästen, och är tacksam idag att jag dokumenterat dem.
 
Min finaste Sherdil avslutade karriären med 74 starter.  3 segrar 7 andraplatser och 9 tredjeplatser.
Varav 54 av hans starter var i monte!
 
Här en en film från våran enda seger tillsammans <3
 
 
 
.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
R.I.P. Sherdil J. 2004-2014 <3
 
Jag glömmer dig aldrig!
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Moa

Det är svårt att hitta ord för sånt här men alla styrkekramar till dig <3

2014-11-23 • 22:36:00
Postat av: Mia

Vet inte vad jag ska skriva..
Men sherdil var ju den man förknippade dig med, när jag började läsa din blogg för några år sedan. Förstår att det måste ha varit helt ofattbart att uppleva det du gjorde igår.
Tänk vad fint, att du har så många fina minnen och kort med honom. ❤️
Stor kram!

2014-11-23 • 22:38:32
Postat av: Anonym

❤️💜❤️

2014-11-23 • 23:28:07
Postat av: Anonym

❤️💜❤️

2014-11-23 • 23:28:12
Postat av: Martin

Vila i frid Sherdil J.

2014-11-24 • 00:02:51
Postat av: matilda

Fy fan! Finner inga ord för hur sorgsen jag blir av att läsa detta, samtidigt känner jag mig glad! Glad över att veta att han levde sitt liv med någon som älskade honom! Det är en hemsk påminnelse om att inget varar förevigt! Only the good die young! :'( :'( massor av kramar!

2014-11-24 • 00:14:00
Postat av: Micke

Oerhört stark och berörande text. Lider med dig och önskar dig all lycka framöver. :)

2014-11-24 • 00:27:45
Postat av: Anonym

<3

2014-11-24 • 07:10:42
Postat av: Mimmi Elfstrand

<3

2014-11-24 • 07:11:10
Postat av: Malin

Beklagar sorgen och lider verkligen med dig. Det är nog det allra värsta som kan hända i vår sport!

2014-11-24 • 09:18:13
URL: http://malingranfors.blogg.se
Postat av: Anonym

Helt underbart skrivet Marina men ack så sorgligt. Sitter på tåget och folk runt om kring mig kollar på mig då tårarna rinner! Så fruktansvärt å få uppleva det du upplevde! Hoppas de hemska minnena bleknar och de fina tar över fort! ❤️

2014-11-24 • 10:12:34
Postat av: Anonym

💙 kramar 💙

2014-11-24 • 10:48:33
Postat av: Anonym

💙 kramar 💙

2014-11-24 • 10:48:33
Postat av: Gabriella - Montéryttare

Åh Marina, jag är hemskt ledsen för din skull! Det är svårt att veta vad man ska skriva, men jag vill att du ska veta att jag tänker på dig. Alla styrkekramar i världen till dig <3

2014-11-24 • 17:56:25
URL: http://montebloggen.se
Postat av: Paulina B

Gud vad sorligt fick en klump i halsen när jag läste texten!😭 Styrke kramar. ❤

2014-11-26 • 07:37:26
Postat av: Therese

Jag och barnen såg allt! Det var hemskt och se när han föll o du låg och höll om honom, transport och traktor kom, ush mm,Jag tänkte så mycket på dig och vilken kärlek du hade till denna häst fast jag stog vid målgång.Barnen skrek att dom aldrig skulle rida igen, Det va jätte jobbigt och försöka förklara hela sitsen,Och att förklara just då att Du va tvungen och ge sig upp och rida igen liksom mina barn, Ska väl erskänna att jag själv tänkte skola om min till bara ridning efteråt.Önskar dig all lycka I framtiden och att du aldrig ska behöva vara med om något sånt här nån mer gång. Kramar till dig/ Therese

2015-01-10 • 23:56:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0